Jag hann med att fixa i stallet innan lunch, och sedan gick jag en lång runda i skogen. Hade poddat ner P3 Sport till iPoden (tips till er sportnördar, värt att höra på. Sänds kl 14.00 på söndagar annars) Därefter var det dags för Mimi att ridas på banan. Och det gick så himla bra idag. Fick en väldigt positiv känsla genom hela passet. Och jag är väldigt nöjd med min egen ridning för en gångs skull. (Bra att kunna vara det ibland)
Redan innan jag gick ut i stallet hade jag en plan i huvudet; att ha världens största tålamod.
Jag tycker att jag har bra tålamod överlag annars, men på Mimi behövs det ibland extra mycket. Särskilt hemma på ridbanan där hon ser spöken överallt och ibland inte ens vill närma sig hörnorna. Och när det blåser brukar det vara ännu värre dessutom. När jag började jobba henne i skritten tänkte jag att detta passet ska gå skitbra. Positiva tankar har ju magiska krafter!
Jag har funderat lite på det här med grunder i ridningen. Ibland är man så dum, att man känner sig bättre än vad man är. Man tror att man har mer koll och kontroll än vad man faktiskt har. Och ofta, känner jag i alla fall, är att jag sitter och jobbar med för avancerade grejer. Har för höga krav och föreställningar än vad som är rimligt. Och när det inte fungerar som man vill, för att det man gör är för svårt, så blir man förbannad och känner sig skitkass. Vilket = negativ känsla, och som givetvis förs över till hästen.
Så; back to basic.
"Enkla" grejer som rakrikta, övergångar/halter, jämn bjudning framåt osv. Fungerar det eller inte? Funkar inte grunderna kan man inte kräva att det ska fungera när man gör svårare övningar heller ju.
Texten blev kanske rörig. Svårt att skriva ibland och det jag skrivit är ju helt självklara grejer egentligen. Men denna texten är riktad till mig själv, för ibland måste man verkligen ifrågasätta sig själv ordentligt, för annars kommer man aldrig bli bättre!
Nu ska jag snart iväg på bodypump med Lina och Johanna. Peppa!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar