Tisdag.

Idag var Mimi ingen rolig pålle minsann. Vill egentligen skriva något taskigt om henne, men det känns ju inte särskilt moget, haha! Nej men, åh, hon var så okoncentrerad och sprallig. Jag brukar ha tålamod med det, för det är ju kul när dom är positiva till en viss gräns. Men när man sen märker att allt bara är för att slippa undan tröttnar man lite. Hade egentligen tänkt göra en övning med två upphöjda bommar, men det blev mest bara en massa vimsande, så vi fick backa fjorton steg och fokusera på att kunna hålla oss på fyrkantspåret, samt att kunna styra hästjäklen! På slutet gick det i alla fal hyfsat bra så att vi kunde avsluta med lite positiv känsla och ett ganska bra samarbete. Efteråt när hon stod i gången står hon som ett ljus, vilket hon aldrig gör annars. Hon märker verkligen när jag är sur eller besviken på henne. Då står hon med öronen framåt och med världens rådjursögon. Lilla knäppis Mimi!


Efteråt hann jag med en lång springrunda. Och nu ska jag försöka kolla upp utbildningar som jag ska söka till hösten. Det är inte lätt att veta vad man vill, och vad som är bäst för en själv. Men så länge man gör saker som känns rätt, och där magkänslan säger Ja, så är det nog inte fel i alla fall.