okej..

Nio gånger av tio väljer jag alltid att se saker från den positiva vinkeln. Jag letar fram alla bra saker ur det dåliga och fokuserar enbart på det. Bygger vidare på det som känns bra. Men idag är faktiskt ingen sån gång. Idag är det den där tionde gången där jag medvetet väljer att enbart vara kritisk och riktigt jävla tjurig. Jag orkar bara inte vara positiv och glad efter detta. Jag har kört fast i min egen skalle, eller nåt. Jag tänker bara på att jag hålilt på ett bra tag nu utan att komma ett endaste steg framåt utan snarare backat.

Absolut ingenting är Mimis fel. Hon är pigg, glad och fräsh i kroppen. Jag kan inte skylla på att hon är "svår" i hoppningen eller särskilt komplicerad. Det är bara jag som inte är tillräckligt skicklig. Om jag gjort rätt så hade det blivit rätt också.

Så; nu bankar jag pannan skithårt i väggen, svär alla svordomar jag kan, och hittar på några extra, och så tjurar jag sönder och samman hela världen tills man inte orkar längre, och DÅ, då kan man va glad igen!

Världens bästa mamma och världens bästa häst!