Jag har nu läst ut Katrin Zytomierskas bok om hur hon gick ner 33 kg med LCHF.
Min första spontana åsikt är att jag ogillar henne skarpt och att hon på sätt och vis är smått sjuk i huvudet. Men det är ju inte särskilt konstruktivt eller pk att säga så..Och nu ska jag försöka vara konstruktiv och pk. (pk=politiskt korrekt. Precis som att jag brukar vara det liksom. Nä, men ändå.)
Boken innehåller en massa statements om att det viktigaste i livet är att vara smal, och smal = lycklig. För det första så är det ganska logiskt att vikten man väger inte avgör om du är lycklig eller inte. Den diskussionen känns ganska gammal nu. Det är, och kommer aldrig vara, siffrorna på vågen som avgör om du är lycklig eller inte. Och det mest negativa med alla dessa textrader är att det spär på hela samhällets smalhets.
MEN, nu ska jag faktiskt försöka vara positiv och se det hela från andra perspektiv. Om man är överviktig, lat och inte tar hand om sin kropp så kan denna boken vara precis det man behöver läsa. Om man verkligen behöver gå ner i vikt för sin hälsas skull så tror jag att mycket av det som står i boken kan vara till nytta. Det finns människor som behöver en fet ninjaspark i rumpan för att komma igång och ta tag i sin hälsa. Och alla de som inte har någon inre motivation till detta (träna för att man gillar frisk luft, fågelkvitter och känslan av svett på ryggen) får verkligen hjälp att hitta yttre motivation (bli kickass skitsnygg och försöka hämnas på alla som tycker att man är tjock). I allt hon skriver är hon väldigt rak och ärlig, vilket är bra. Man når inga mål utan en kamp, så är det ju. Samtidigt ogillar jag hennes jävla attityd som är fruktansvärt dryg och "stockholmsk", men det är ju mitt problem..
Ur LCHF-synpunkt är den faktiskt bra. Det är bra förklarat om vad allt går ut på och man får väldigt bra praktiska tips på vad och hur man ska äta. Recepten längst bak är nog det bästa i boken!
Ja, det var väl det hela.. Om ni läst den, vad tyckte ni isåfall?
2 kommentarer:
Stockholmsk? :( Isåfall hur gamla trångsynta skånska gubbar och tanter tror att stockholmare är.
Att stockholmare=storhetsvansinne/dryga är lika fel som att smal=lycklig måste jag säga. Har sällan blivit så otrevligt och D R Y G T bemött sen jag flyttat till skåne så det där med att man är olika i olika städer kan jag lova är gammal bullSHIT från den tiden man satt i sin stad och gnällde på resten av landet, så är det inte på 2000 talet direkt....
äsch fan, det där var otydligt skrivet av mig! Menar absolut inte att skåningar skulle vara "bättre" på något vis heller. Det har ju ingenting med vilken stad man kommer från. När jag skrev det så hittade jag nog inget bra ord som beskrev hur jag tyckte om hennes attityd. Sorry för det. Hoppas du inte tog allt för illa upp. =)
Skicka en kommentar