Lite bloggfeelings och sånt.

Jag har funderat fram och tillbaka och försökt komma på ett bra sätt att "uttrycka" dessa tankar här på bloggen. Har fortfarande inte kommit på vilka som är dem bästa formuleringarna heller, men äh, jag bara skriver from little heart istället. Det brukar väl bli det bästa!


Jag och Maja började prata om det förra veckan, hur och vad man ska och inte ska skriva på sin blogg och hur man liksom ska "förhålla sig" till bloggen och de som läser. Maja hade fått en skum och taskig kommentar där budskapet i princip var; "Du ska inte tro att du är något" "världens kretsar inte bara runt dig och din häst" "så bra och fin som du säger att din häst är, är hon faktiskt inte". Kommentaren var ganska välformulerad och det märktes att den som skrev faktiskt lagt lite energi och tankeverksamhet för att försöka leverera detta budskap till Maja.

Och jag bara hatar sånt här SÅ. JÄVLA. MYCKET. Inte enbart denna kommentar, utan alla som skriver elaka/tillrättavisande kommentarer på bloggar. Jag kan inte förstå hur man orkar detta, och hur man kan anse att man själv har rätten att kräka ur sig sånt här utan att tänka sig för. Om det är något som skulle få mig att tappa lusten till att uppdatera min blogg så är det sådana kommentarer. Jag är sjukt tacksam till alla er som läser och kommentera här, att ni alltid skriver så snälla saker. Om jag skulle börja få elaka/dryga/dumma kommentarer så tror jag nog att jag lägga ner denna bloggen ganska snabbt! Det kan diskuteras när det är "ok" att skriva tillrättavisande kommentarer till någon annan. Det finns ju alltid olika synvinklar på detta. Min synvinkel är att jag har nolltolerans mot all form av tråkiga kommentarer. Enda fallet är när bloggaren i fråga ber om råd, tips och konstruktiv kritik. Aldrig annars!

Som jag skrivit några gånger tidigare så brukar jag tänka på det där med att man har en egen bubbla. Allt i denna bubblan hänger enbart på mig själv och den innehåller bara saker som jag själv kan kontrollera. Allt utanför bubblan kan jag inte påverka och lägger därför ingen energi på det heller. Samma gäller då hur andra rider/sköter sina hästar/lever sina liv. Jag skiter totalt vad andra gör för jag kommer aldrig vinna något på att sätta mig vid datorn och skriva en kommentar om hur någon annan borde rida sin häst. För vem fan är jag att komma med åsikter om det? Jag rider på 110-nivå själv.(i princip lägsta nivå att tävla på nästan) Varför skulle jag ha "kompetens" nog att veta det?

Det är jättekul att läsa andra hästbloggar och det är jättekul att få se film från senaste träningen/tävlingen osv. Jag blir alltid jätteglad när det går bra för andra och jag känner väldigt ofta medlidande när det går dåligt. Man kan ju alltid relatera till sig själv och sina egna känslor när man känner sig som världens sämsta ryttare. Och i alla fall jag vet hur låga hinderna på en 110 bana kan se ut på film, men när man väl galopperar mot första hindret i verkligheten och man inte lyckas samarbeta med hästen så känns det plötsligt väldigt svårt!

Detta "ämne" kan man skriva hur mycket som helst om. Och alla har rätt till sin åsikt, och självklart ska man få skriva vad man tycker. Det vore tråkigt annars. Det jag tycker är viktigast är hur man uttrycker sig när man skriver en kommentar. I verkligheten kan man höra tonfall på ett helt annat sätt än när man skriver något över en dator!

Till sist; tack för att ni som läser här verkar vara väldigt kloka, smarta och bra människor!! ;)

Hittade ingen passande bild till texten så det fick bli denna. SOMMAR!