Om 1½ timme kommer sjukgymnasten hit igen och ska kolla lite på mig och Mimi. Idag ska hon titta lite på när vi rider, min sits osv. Får hoppas att det går bra!
Och här kommer lite lång och pladdrig text som ni inte behöver läsa, haha;
I onsdes skulle vi ju hoppa som sagt. Anläggningen där utebanan ligger är inte alls lång hemmifrån, så eftersom mamma inte kommit hem från jobbet så tänkte jag rida ner där, så skulle hon komma med transporten dit istället. Det är knappt 4 km dit, och om man skrittar i bra tempo tar det ca 30 min. Jag och Mimi var framme efter 1h och många stunders kamp och övertalning. Mimi är världens tönthäst ibland. Vågar inte gå förbi hus, soptunnor och hagar med hästar i. En sträcka på ca 500 m tog minst en kvart eftersom hon stannar och vägrar gå. När vi äntligen hade kämpat oss förbi detta och nästan är framme så ska vi rida förbi en hage med två långhåriga kossor. Ni vet sånna highland cattle? Ser ungefär ut som urtidsdjur. Mimi får spel, minst sagt. Så där står vi, tills mamma får komma dit och hjälpa mig! Mimi håller på att krypa ur sitt eget skinn. Mamma får leda henne och jag får gå bakom och typ putta förbi henne. När vi äntligen kommer ner till hoppbanan är Mimi helt mentalt slutkörd i huvudet så hon orkar liksom inte stirra och spänna sig, vilket = hoppningen gick skitbra! Väldigt fina språng, absolut inget spring efter hinderna och relativt stor och jämn galopp hel tiden. På slutet kunde vi dessutom testa lite snävare svängar som också gick bra.
Så sammanfattning av detta då? Att vi kanske borde träna på att rida förbi massa mördarkossor lite oftare! haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar