Visst är det lite sjukt, att man sysslat med hästar och ridning sedan man var i 5års åldern, tränat för instruktör sedan man var sju år, och sedan tävlat i en massa år och ÄNDÅ är man inte bättre än såhär.
Hela förra veckan har det varit som om jag glömt hur man rider. Jag bara sitter där på ryggen och gör fel, fel, fel hela tiden. Och till slut gör man ingenting utan bara sitter där som en säck. Tålamodet bara sjunker och man vill slå sig själv hårt i huvudet. Själva träningen i fredags var skitbra, men jag red inte. (jo, urdåligt i och för sig) Jag bara åkte runt där på Mimi som om jag var efterbliven. Och dem andra dagarna när jag försökt göra något vettigt med hästen har det gått skitkasst.
Ingenting är Mimis fel! Hon är som hon är, men då får man ju rida därefter.
Hur tar man sig ur en egen svacka? Det handlar ju bara om ryttaren nu, och absolut inte hästen.
Nu får ni komma med massa superpepp och tips till mig. Vad gör man? Konkret eller bara "psykiskt". Vad som helst.
4 kommentarer:
Man fortsätter träna, rida och ger sig FAN på att det ska gå. Va envis! Låt kanske någon annan rida henne en dag? Och se till att ha roligt! Om det så ska vara att ni bara rider ut i en vecka, gör det. Hitta gnistan och känslan igen. Det ska vara lätt och roligt. Släpp alla kraven och allt skit. Och tänk på varför du älskar det så, hitta den där känslan :)
Har varit där TUSEN gånger! Tillslut släpper det och nu när jag har en skadad häst och inte kan rida, så inser man hur mkt mer man borde uppskattat allt.... även om det går dåligt.
Du ska se att ni kommer tillbaka igen!<3
Backa tillbaka i träningen! Hoppa lågt, träna på saker ni kan så du verkligen får känna att det går! Det ska vara lätt o du ska känna dig som ett proffs ibland! Ev. ta hjälp av annan tränare för att få nya tips o ideér för att ni ska utvecklas. Allt går bara man vill o det är så mycket roligare att kunna rida runt med ett bra självförtroende:) Kämpa vidare o ge inte upp!
Erika, Erika... jag tror framförallt att du måste sluta racka ner på dig själv. Det ÄR bra att ställa krav på sig själv (enda sättet att utvecklas) men såvitt jag känner dig, så är du ibland för hård.
Inse att du visst det kan rida - titta till exempel på vilket fint arbete du la ner på Lillen som idag är en superponny tack vare dig. Jag vet få ryttare som rider så mjukt, och har ett sådant tålamod som du.
Den här dippen tar du dig ur, bara du hittar tillbaka till känslan igen. Puss!
Håller med Sigrid. Sluta va så hård mot dig själv! Alla har en svacka då och då, och du får inte glömma att du har varit ifrån ridningen under en tid och att det tar tid att komma tillbaka.
Jag satt själv och såg hela träningen och du red absolut inte urdåligt! Både du och jag vet att tränaren i fredags inte hade tvekat att tala om för dig om du gjort det.
För att få den där super känslan så måste det ibland gå lite sämre också, annars vet man ju inte när det går bra, eller hur?
Kämpa på Erika, ni är snart på topp igen <3
Skicka en kommentar