Det är med kyla..

Som ni kanske märkt genom både blogguppdatering och innehåll så är jag väldigt motiverad och målinriktad just nu. Med ridningen först och främst, men det har liksom smittat av sig på allt annat också, så som träning, kost och pluggandet. Allt känns bra, roligt och framförallt stabilt. Detta är inte bara ett "ryck" jag fått utan det känns genuint och äkta, inifrån och ut. Great!


Men så kommer den här hösten, och sen glider man in i vintern. Och eftersom jag hållt på med hästar hela livet så vet jag hur det blir, vartenda år. Jag dör av kylan, blir överdrivet gnällig och "tappar allt" succesivt. Jag vill bara ligga inomhus och dricka te. Gnäll, gnäll, gnäll!


Men nu har jag fått en bra idé om hur jag ska komma runt detta "problemet". Eller kanske rättare sagt en insikt.

- Jag ska bli bäst på att utstå kyla!

Jag ska alltså inte bara bli bra, jag ska inte bara "stå ut" och gnälla mindre. Nej jag ska bli bäst! 

Och hur ska jag då uppnå detta? Och hur blir man bäst på en sån här sak? Och hur kan detta ens mätas?

Jag kom i alla fall fram till dessa saker;

• Alltid tänka positivt: "Det kunde varit värre-tänket"
• Aldrig yttra orden; "Fy fan vad kallt det är"
• Klä mig smart och ordentligt alltid. Hellre för mycket än för lite kläder.
• Aldrig ens svara på någons kommentarer om kyla.
• Sätta upp ett belöningssystem till mig själv när jag klarat av något "kyligt"

Alltså, jag ska total-ignorera all kyla som finns. (Eller väder överhuvudtaget) Och om någon börjar kallprata (hahah bra ordvits där!) om hur kallt det är så måste jag svara positivt i stil med; "neeej, så farligt är det ju inte." Jag får alltså inte dras med i något negativt tänk alls. Detta kommer bli skitsvårt för mig, för jag älskar att klaga på hur kallt och överjävligt livet är om vintern. Men nu är det slut på detta!

Anledningen till hur jag fick denna idén var på en föreläsning i skolan när vi diskuterade personlighet och prestation. Vi pratade om Gunde Svan och hur han gjorde för att utnyttja dåliga tävlingsförhållande till sin egen fördel. Han visste att alla hans motståndare hatade att åka skidor i snöstorm, även han själv. Men han började träna sig själv till att älska snöstorm. Varje gång det var dåligt väder stod han i sitt fönster och tvingade sig att skratta och le (och givetvis träna i det dåliga vädret) När han gjort detta tillräckligt många gånger så blev det automatiskt. Hjärnan börjar koppla snöstorm med något positivt. Och även vetskapen om att man är bättre tränad, rent mentalt, på detta, än sina motståndare ger ju en ett bättre självförtroende. Och det i sin tur gör att man med större sannolikhet presterar bättre.

Sååå. Nu går jag bara och väntar på att det ska bli smällkallt så att jag kan börja öva och utmana mig själv på detta. I love Kyla!