Fokusering: andra klassen!

Som jag skrev i inlägget efter tävlingen i lördags så har jag lite funderingar kring hur jag presterar i första jämfört med andra klassen på en tävling. Jag tycker att jag oftast rider sämre i andra klassen och att jag lättare blir missnöjd över min ridning/prestation trots att resultaten i sig inte skiljer sig särskilt mycket. Jag har funderat lite nu i veckan och försökt analysera hur tankarna vandrar runt i huvudet under en tävlingsdag. Jag har kommit fram till en del saker, och eftersom man uppmärksammar detta så kan man ju både lära sig något och även jobba på att förstärka sin svaghet.

Först och främst vill jag säga att jag inte är nervös inför tävling. Jag är ofta jävligt taggad, peppad och fokuserad. I kursen som jag läser nu reder vi ut dessa begreppen, och det är skillnad på nervositet och anspänning. Nervositet beskrivs inom idrottspsykologin mer som ett negativt tillstånd. Ängslig liksom. Medan anspänning (arousal) är något som varierar längs en "skala". Nervositet för mig, skulle uppstå ifall jag tex är jätteosäker på att klara av en uppgift. Exempelvis om jag skulle anmäla mig till en 120 nu till helgen. Det är vi ju absolut inte klara för i nuläget och ännu mindre utan några som helst förberedelser. Då skulle jag verkligen bli nervös, och då på ett negativt sätt. Jag tror ni förstår skillnaden!


Vad jag kommit fram till om mig själv är att jag är extremt noga med förberedelser inför första klassen. Jag går banan riktigt ordentligt, jag "rider banan i huvudet". Försöker förutse vilken känsla jag kommer ha när jag rider in på banan. Vilka grejer Mimi tex kommer reagera på. Alla detaljer liksom. Min anspänning är rätt hög eftersom jag inte vet hur hästen känns för dagen osv. Kroppen är liksom redo för att prestera. Jag rider alltid med pulsklocka och när jag rider fram har jag mycket högre puls än vanligtvis. Hemma ligger jag mellan 50-75% av maxpuls, men på tävling ligger jag nog aldrig under 70% en enda gång, snarare över 80% vid framridning. Jag upplever ju att det är jobbigare än vanligt att rida ändå. Jag är inte mer änfådd eller trött, men pulsen visar att kroppen vet att det är något på gång.

Till andra klassen blir jag tvärtom! Nu vet jag hur Mimi känns för dagen, hur banan var, vad hon reagerade på, hur framhoppningen var osv. När jag går banan går jag inte lika noga som i första, jag visualiserar inte lika tydligt hur vi kommer att rida den. Tar inte lika god tid på mig. För nu är jag inte lika spänd på hur alla andra grejer kommer vara. Min anspänning är nästintill för låg och jag tar för många saker för givet, eller hur man ska säga. Resultatet blir ofta sämre pga det mentala hos mig själv. Istället för att utnyttja alla positiva fördelar med att ha varit inne på banan tidigare så börjar jag tänka fel och för mycket.


Hur ska vi då jobba på detta?

• Först och främst; fortsätta exakt som jag gör inför första klassen.
• Efter första klassen ska jag "nollställa" min hjärna. Ladda om och bara ha fokus på klass nr2
• Vara jättenoga med mat! Det ska absolut inte brista på att jag är trött för att jag glömt av att äta, eller ätit för lite/dåligt.
• Gå banan extremt noga och ta god tid på mig.
• Visualisera och "rida banan i huvudet" ännu mer noga.
• Göra upp en plan för hur jag ska tänka på framhoppningen ifall det blir stressigt osv.
• Bestämma vilka tankar jag ska ha innan jag rider in på banan.

Jag tror detta är en bra plan. Särskilt att skriva ner punkter så man får en bra överblick. Hur är ni själva när det gäller tävling? Har ni några bra uttänka strategier/rutiner eller tänker ni aldrig över sånt här?