Motorisk inlärning.

Jag kämpar verkligen med att lösa upp vissa fnurror på tråden som jag och Mimi har, främst då i hoppningen. En komponent i hela detta är att jag automatisk tar en förhållning i landningen efter hindret. Och inte nog med det, jag tar en förbannat dålig förhållning också där jag blir stark i handen utan att möta med skänkel. Riktigt illa! Detta medför att Mimi landar och drar järnet för att undvika att jag tar henne i munnen (såklart. Förlåt Mimi!!) Och detta är en sån grej som jag gör automatiskt utan att tänka på det. Tror att alla ryttare upplevt detta många gånger. Man tänker tex;" in med armbågarna, in med armbågarna, armbågarna.. ARMBÅGARNA". Och så fort man börjar rikta fokus på något annat så åker armbågarna ut igen.

Detta handlar mycket om motorisk inlärning och att automatisera rörelser. För att lära sig någon ny rörelse eller flera rörelser i rad måste man upprepa dem väldigt många gånger tills dess att man lärt in sig ett nytt rörelsemönster. Vi har läst och studerat detta tidigare i B-kursen och jag har tänkt och reflekterat en del över det. Jag kan ju lätt applicera detta på mig själv och i min egen ridning.

Jag har nu fattat var fnurrar på tråden sitter vilket är första förutsättning på att lösa ett problem, alltså identifiera det. Nästa steg är hur jag ska gå tillväga för att lösa det. Alltså lägga upp en plan eller strategi. Det tredje steget blir då att praktisera det i verkligheten och öva öva öva.

Så nu är jag precis inkommen från stallet. Jag och Mimi kämpade i nästan en hel timme på banan med hjälp av mindre hinder. Nöta, nöta, nöta. För att underlätta höll jag enbart fokus på vissa få saker. I ridningen vill man ju ofta göra allt på samma gång i kombination med skyhöga krav på både sig själv och hästen. Jag slopade allt såntdär och fokuserade enbart på få utvalda delar. Resultatet? Det kändes superbra! Och jag blir så hoppfull på att vi även ska utvecklas mycket mer i hoppningen än tidigare.

Detta är världens bästa sport. Utan tvekan!