Mimi-abstinensen har fått sitt slut.

AAAH, herregud. Äntligen har jag fått trycka mitt ansikte mot Mimis varma mule, och äntligen har jag fått rida i det fina vädret. Halmstad i all ära, men Mimi är alltid nummer ett för mig. Förmiddagens föreläsning var dryg och emellanåt oförståelig (uträkningar och sån skit) Tanken var att jag skulle hinna med ett gympass på Sats innan jag körde hem till Skåne. Men min abstinens efter Mimi var större än viljan att belasta kroppen så jag körde istället hem direkt. Nu är jag precis inkommen från stallet. En hel timme blev det för Mimi idag eftersom vi värmde upp långsamt och tog god tid på oss att mjuka upp kroppen. Eftersom hon inte ridits, förutom skogsturer och lite longering, de senaste tio dagarna får man dra igång lite försiktigt. Hon kändes fräsch i kroppen men inte fullt så lösgjord som jag vill ha henne. Så det lev en del grovjobb idag för oss båda!


 

Och gissa hur glad jag blev när jag läste era positiva kommentarer om podcasten! Kan ju även passa på att tacka supermycket för alla fina kommentarer som ni skriver. Jag blir såååå glad, fina ni!! Tack tack tack.