Vad roligt det är att få sitta på en ny häst. Jag är verkligen inte någon naturtalang då det gäller att sitta upp på en ny häst, men jag rider ju alltid bara Mimi. Man kan ju inte bli bra på något som man aldrig gör! haha
Hur som helst så kunde vi konstatera att det känns verkligen inte så som det ser ut. Vi har ju följt varandra nu ganska länge. Vi har varit med varandra på träningar och tävlingar och man får ju en uppfattning om hur hästen ska vara att rida. Och när man kommer upp så känns det helt annorlunda! Det ser alltid lättare ut från marken, eller hur?
Här är en liten flummig film från skogsturen efteråt och en som mamma filmat när vi yrar omkring på banan. Hahah, skoooj! Och förresten; ni får ursäkta skånskan. Det blir värre när vi pratar med varandra och särskilt när jag skriker in i telefonen. heeeh.
1 kommentar:
Som inbiten skåning kan jag ju inte annat än älska den underbara dialekten! Något man tyvärr ofta saknar här i Halmstad, är ju liksom inte lika kul att lyssna på sin egen stämma.. Hrm.. ;-)
Och visst är det nyttigt att byta hästar?! Man lär sig alltid något nytt och man kan även komma att uppskatta fler saker med sin egen häst som man innan tagit lite "för givet" :-)
Skicka en kommentar