Jag har fått ganska bra kondition av allt springande dem senaste månaderna. Det känns inte ens jobbigt att springa 8-10 km längre, och för att jag ska ta ut mig och känna mig trött efteråt måste jag springa ganska fort. Det är ju jättebra att träningen ger resultat, men samtidigt är det ganska lätt att "fastna" och köra samma rundor lite för ofta. Variation behövs för att utvecklas och bli starkare! Så idag bestämde jag mig för att springa i vår väldigt branta backe i bokskogen. Vi brukar klättra med hästarna där, men idag var det jag själv som fick klättra. Sträckan jag sprang är ca 60m och det är på det absolut brantaste stället av backen. För att göra träningen extra effektiv så hade jag ett par gångstavar som jag "drog" mig upp med hjälp av. Nerför backen blev det lätt jogg där lårmusklerna verkligen får kämpa för att bromsa. Detta kändes som en sjukt bra träning för "
ryttarkroppar". Benmuskler och armar fick jobba, samtidigt som pulsen får jobba som fan. Dessutom kändes det som att även mycket bålmuskulatur var iblandat, hållningen framför allt. Detta var verkligen det jobbigaste jag gjort på hur länge som helst. Höll på i nästan 20 minuter och efteråt kändes det som att kroppen ville kräkas av ansträngning. Äntligen fick jag verkligen ta ut mig maximalt.
Den känslan är fantstisk och smått obeskrivlig.
Nu blir det en lugn lördagkväll framför eurosport. Falsterbo såklart!
Hittade en gammal bild på backen. Ner till höger är det brantast!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar