Jag hatar att ha häst under vinterhalvåret. Har alltid varit lika gnällig, samma sak vartenda år. Jag är riktigt klen när det kommer till kyla. Har väldigt dålig blodcirkulation, ständigt kall om händer och fötter så vintern gör ju inte den saken bättre. Min motivation brukar sjunka rejält i början på november. Jag vill bara ligga inomhus med full spinn på elementen. Jag börjar reda nu, i augusti, fasa för kylan och allt annat elände.
Hade varit mycket bättre ifall jag höll på med tex innebandy. Men då hade jag i och för sig aldrig fått pussa en mjuk mule, eller fått något pirr i magen av att hoppa en stor oxer eller fått känna känslan av att få till en perfekt tävingsrunda. Dem grejerna väger över allt det negativa trots allt. Jag tror nog bara man måste påminna sig själv lite oftare om dem där bra grejerna. Ännu oftare under vintern. (typ varje sekund, haha)
För att jag ska orka med hästen och träningen under denna vintern har jag satt upp ett stort mål och ett par delmål för att jag ska veta vad det är jag siktar på. Så fort något känns motigt ska jag tänka på målet, och då förstår jag direkt meningen men vad jag gör.
Såhär ser mina mål ut;
delmål 1 - Ta oss tillbaka till regional nivå igen. (110-120)
delmål 2 - "Åter-debutera" 120
delmål 3 - Placeringar och stadiga resultat 120
delmål 4 - Debutera 130 ( innan inomhussäsongens slut -12)
Huvudmål: Amatörtouren i Falsterbo 2012
Dessa mål är mätbara vilket är ganska viktigt för att kunna utvärdera sen. Jag har även en massa andra delmål som innefattar mer känslor och detaljer i ridningen. Tex att jag vill ha bättre kontroll på galoppen, att hon ska hoppa en bana i en mycket rundare form, att jag vill känna en viss känsla när vi utför en övning etc. Dessa mål skriver jag inte upp på samma sätt för då hade listan blivit oändlig. Dessa mål är mer "flummiga". För att ha en bra målsättning att följa så måste målen vara kortfattade och mätbara!
Mitt huvudmål, som är amatörtouren, känns jäkligt stort och risken är väldigt stor att vi inte ens tar oss dit. Men samtidigt så känns det inte totalt omöjligt i alla fall. För att bli bättre måste man sikta snäppet högre än vad man vågar drömma om. Man måste våga satsa, och därmed också våga misslyckas.
Så, är ni pepp på att följa oss? Jag lär ju behöva lite stöd från er såklart ;)
5 kommentarer:
Jag är ditt största stöd Erikisen! Mitt mål är att rida 140cm till hösten, gör vi inte det och vi fortfarande rider 130cm nästa vår också(vilket är ganska troligt) så får vi satsa på Falsterbo tillsammans!! Det är verkligen roligt att du och Mimi är på G igen :) kramis
Åh vad härligt, du och jag får peppa varandra i med och motgång Linn! :D Nu köttar vi! Kraaam
you gooooo! jag ska försöka peppa dig så mycket jag kan! klart ni ska ta er till Falsterbo! woho
klart ni tar er till falsterbo!! :D själv vill ja försöka klara av 120 me gurkan xD haha
Låter som rimliga och vettiga mål :) Jag själv vill ta mig tillbaka där vi sluta innan skadan, få komma ut på tävlingsbanan och debutera vår LA:3 som vi skulle göra precis innan skadan, och drömmen hade varit att rida en LA:6.. Men det känns långtborta....
Skicka en kommentar