Sitter och kämpar med min hemtenta just nu. Vi ska skriva ett arbete om barn och ungdomsidrott, föräldrars påverkan på barn, tidig specialisering, avhopp från idrotten och sånt där. Information ska hämtas från kurslitteratur men tyngden ligger på våra egna reflektioner och erfarenheter. Till en början kändes detta ganska lätt. Jag har alltid hållt på med idrott själv. Ridning, friidrott och lite fotboll. Man har ju massa bra exempel och minnen från olika händelser genom åren som man skulle kunna reflektera över i detta arbetet, men just nu vet jag knappt hur jag ska "välja". Det viktiga är ju att ha en röd tråd genom det man skriver och det är verkligen inte lätt när ämnet känns så "stort".
En grej som jag funderar på är vad jag själv tycker om tidig specialisering inom idrotten. Jag är delvis ganska emot det. Barn ska bara ha roligt och vinster och resultat ska ses som någon slags bonus. Men samtidigt måste man tidigt lära sig att tävla, att kunna hantera både framgång och motgång. Och om man är mentalt mogen som barn, så borde det ju vara bra att utsättas för press så att man lär sig hantera detta i lagom takt.. Ah svårt.
Ända sedan jag började tävla har min omgivning (föräldrar, tränare osv) alltid förespråkat en snygg och välriden runda före vinst eller placering. Jag har fått lära mig att alltid sträva efter att göra så gott jag kan och inte fokusera för mycket på var i resultatlistan jag hamnat. När jag tävlade med ponny så hoppade jag mest avdB eftersom jag hade unghästar. Då var pressen minimal, jag skulle ju "bara" göra rätt och utbilda hästen. Jag fick mycket tävlingsrutin genom detta. Men samtidigt har jag inte fått lära mig att "vilja vinna". Både på gott och ont. Fokuset har aldrig legat där. Och dem gångerna när allt fallit på plats, ridmässigt sett, och när jag och hästen varit helt redo för att "gå för vinst" så har vi helt plötsligt hamnat i en helt ny situation som jag inte alls varit van vid. Jag tror lite på att man måste "träna på" att vilja vinna. Våga ha mer resultatinriktade mål kanske. Detta känns lite flummigt, men tankar och reflektioner är ibland svåra att få ner i text. Men ni kanske förstår hur jag menar? Fast å andra sidan så fattar jag ju knappt själv vad jag menar. Jag tycker liksom både och. Att det är viktigt att barn ska ha kul, och samtidigt våga vara mer resultatinriktade. Ah! Men för att helgardera mig; jag tror på att det ska finnas en fin balans mellan allt för att allt ska fungera optimalt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar