Hur blir man nöjd?

Dags för ett ganska personligt inlägg här på bloggen som hamnar under Mentalt-kategorin. Inläggen i den kategorin är roligast att skriva men också väldigt kluriga för mig att få ihop. Av vad era kommentarer antyder så gillar ni dem mest också, vilket är väldigt roligt. Så jag hoppas att även detta inlägg uppskattas av någon!

Jag funderar mycket över detta, om att vara nöjd. Att känna sig nöjd med prestationer, att känna sig nöjd med hur man lever sitt liv och över dem val man gör. Jag vet inte hur det är för andra, men jag antar att det finns fler som är som jag och som aldrig kan vara riktigt nöjda.

Jag kan väl börja med att säga att jag inte är missnöjd hela tiden för den sakens skull. Jag ser verkligen det mesta ur ett positivt perspektiv, försöker hela tiden vara medveten om hur jag väljer att se på saker. Hittills har jag sett den där "jag-är-inte-riktigt-nöjd-känslan" som något bra. Den är ju på något vis grundläggande för att jag ska kunna ha ett jävla driv och för att hela tiden sträva efter bättre resultat. Om man hela tiden skulle vara nöjd med det man gör så skulle man ju aldrig komma framåt och nå högre resultat. Och just det är väldigt viktigt för mig; att hela tiden bli bättre! För min egen del är det väldigt viktigt att jag själv presterar. Inte bara i ridningen utan det gäller i princip allt jag gör. Skolan och min egen träning är ju ganska självklara saker där man vill prestera bra, men för mig är det också viktigt att vara bra i allt annat också. Tex vardagliga saker som egentligen är helt betydelselösa. Jag antar att detta är väldigt klassiskt, att vara en s.k "tävlingsmänniska" är ett personlighetsdrag. Man bara är sån. Men att vilja prestera konstant kan ibland kännas rätt krävande. Och ouppnåligt (men ingenting är ju omöjligt!) Genom denna eviga strävan efter någon slags perfektion så blir det ju automatiskt ganska svårt att känna sig helt nöjd många gånger. För även om man ofta presterar bra så finns det ju alltid saker som kan förbättras..

Jag har tusen exempel på situationer där jag nu inser att jag borde varit nöjd men ändå inte alls varit det. Vissa gånger har jag dessutom sagt till andra att jag varit nöjd, men egentligen bara försökt tvinga mig själv till att vara det. Ni vet, när man förstår att man "borde" vara nöjd för att andra tycker att man gjort något bra. Man försöker intala sig själv att man är nöjd, men innerst inne så bara; AH! "kunde gjort si och så istället"


Att inte vara nöjd kan alltså vara både positivt och negativt. Jag tror att det mestadels är en positiv "egenskap" och ett grundläggande drag för att kunna nå mål osv. Men samtidigt tror jag att om det blir för mycket av detta tänk kan det bli negativt, och på längre sikt kan det nog sätta onödiga käppar i hjulet för en själv. Jag tänkte göra en del 2 av detta inlägget där jag ska försöka komma på hur man ska kunna jobba med detta hos sig själv. Hur man konkret ska kunna bli bättre, och hur man ska tänka. Men jag tänkte först höra med er;

1. Känner ni igen er i detta?
2. Upplever ni det positivt eller negativt?
3. Vad tror ni man kan göra för att förändra detta "tänk"?

Hoppas ni har lite tankar och åsikter att komma med. Jag tycker detta är väldigt intressant!