Keep running.

I grund och botten är ju detta en hästblogg, I know, men egentligen handlar den ju minst lika mycket om mig själv. Ett litet förlåt till er som enbart vill läsa om ridningen med Mimi. Fast jag antar att den skaran kanske slutat läsa för länge sen? Det är lättare att skriva om min egen träning (och just nu är det roligare också)
I alla fall, idag var det ett löppass i mycket högre tempo än gårdagens. Variation for the win, och ibland är det bra att pressa och chocka kroppen lite. Det är så lätt att bara lulla runt i samma gamla tempo och då uteblir resultaten också. Jag valde att springa 6 km idag och målet var att försöka komma under 30 min. Jag har inte sprungit snabbt mot klockan på väldigt länge och det kändes verkligen. Min teknik är usel, så fort jag ökar tempot blir det så tungt. Fick verkligen springa på ren vilja. Benen och lungorna samarbetade inte alls. Att det ösregnade och blåste gjorde väl inte distansen lättare men nu har jag i alla fall något att jämföra med nästa gång det ska springas mot klockan!

Jag klarade nääästan tiden. Attans alltså, men endorfinerna efteråt är värt det mesta!