21 januari 2012

Tävlingen!

Jao, här kommer en bättre rapport från dagen. Vi hoppade först 1m som lite mjukstart för denna säsongen. Framridningen var stenhård och ojämn till första klassen så jag kunde bara skritta och trava försiktigt något varv innan vi skulle in på framhoppningen. Trots det, och trots det totala kaoset på framhoppningen kom jag och Mimi väldigt bra överens när vi började hoppa. Inne på banan skötte hon sig bra. Avspänd och lagom "tittig". Gårdagens fiasko var helt bortblåst. Jag höll min plan hela rundan runt, så efteråt var jag supernöjd. Både med rundan i sig och hur hästen kändes.

Precis när vi fått in Mimi i transporten efter första starten började snön ösa ner. Först som underkylt regn i skånsk blåst som sedan övergick till snöfall. Mina tankar; ypperligt tillfälle att utmana mig själv mentalt. Ska vädret få styra vår start i nästa klass? Nej! Sen kanske ni minns att jag skrev att min fokusering till andra klassen måste bli bättre? Jag skrev ett inlägg om det i höstas efter tävlingen i Trolleholm. Idag lyckades jag faktiskt riktigt bra med det. Tänkte göra ett eget inlägg senare med lite mer analys och tankar om det när jag hinner skriva lite mer.

I alla fall, inför 110 skrittade vi ca 5 min utomhus och sen såg vi ut som två snögubbar. Min hjälm och jacka var helt vit och utebanan var som en snöblandad lerhög som gav Mimi styltor under hovarna direkt. Så det blev framridning inne på famhoppningen. Lite mindre kaos därinne nu, trots att en kille blev avbockad. Hej&hå! Mimi kändes väldigt "med" mig. Kändes som vi samarbetade och hon var väldigt cool. Inne på banan var hon också super. Några språng kändes riktigt bra. Tyvärr gjorde jag en miss på ett räcke i omhoppningen. Ni vet när man kommer ur sväng och aldrig gör något "beslut". Så det blev en grov rivning som var helt mitt fel. Sånt händer, och inget jag stör mig på heller. Glädjs istället åt att känslan var så otroligt bra idag. Det är verkligen en fantastisk känsla när man jobbar rundan runt som ett "team". Hjälper varandra och samarbetar. Trots att hinderna knappt ligger på 110 så är den känslan grymt skön!

Nu ska vi bara fortsätta sträva  efter att bli ännu jämnare i galopp och över hinderna. Vill få henne mycket mer "rund", men just nu är prio ett att hela tiden ha henne framför skänkeln och att vara i balans. Känns i allafall som vi är på rätt spår!




4 kommentarer:

You know who, mohahaha! sa...

STILIGT ERIKA! Kanonbra start på året juuuuue! ;)

Therese Klintestam sa...

Kan bara hålla med, super Erika! Wow, vilket team ni är :)

De enda är ju som sagt rivningen annars är ju ridningen prickfri!! Duktiga ni

Alida sa...

Bra start på året!
Tycker 110 rundan är mkt bättre rytmiskt och bättre språng (iaf i grunden): i 1m ser din pålle lite övertaggad ut och springer på lite för mkt och sprången blir lite för kvicka och hastiga, som du själv skriver att du vill ha rundare språng.Att hon skulle vila lite mer i steget, både i galoppen och då skulle ju såklart sprången påverkas till det bättre. Så gå ner en "växel" så ni hamnar i balans. Men jag vet det är svårt på övertaggade hästar, dessutom ser det ut som att hon står emot lite ibland, svårt balansgång då att rida "avspänt, men bestämt". anyway, ni är jätteduktiga!

Erika sa...

Tusen tack, vad snälla ni är!
Alida; håller med dej =) Hon vill så gärna springa på framåt och hoppa på fart. Jag tycker det är väldigt svårt att då växla ner som du säger och samtidigt hålla kvar galoppen och bjudningen framåt. Blir ofta att jag sitter med handbromsen i istället. Vilket i sin tur leder till att det blir ännu mer orytmiskt och att förhållningarna inte går igenom som dom ska. Det är ju "tur" att hon ändå är så pass kvick i benen som i 1m, annars hade vi ju rivit allt, haha!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...