Jag tror det är såhär med mig, att känslan av sötsug gör mig sjukt stressad. Jag vet att jag inte "får" trycka i mig massa skit, men känslan av att vilja det gör mig helt stressad och ofokuserad. Jag tror faktiskt att jag är ganska överkänslig mot stress, det känns som att min hjärna lägger av helt då och jag blir bara helt speedad. Om jag äter ordentligt så har jag aldrig denna känsla av att vilja äta skräp. På något sätt känner jag mig "trygg" och inte ens i närheten av att "falla dit". (Har lite svårt att hitta rätt ord, men hoppas ni fattar hur jag menar) Detta leder då i sin tur till att jag kan fokusera på rätt saker, och få saker gjorda. Jag blir effektiv och mår superbra!
På vägen till där jag är idag har jag gjort en väldans massa "fel" angående kosten. Jag lär mig hela tiden och får massa nya synvinklar. Man liksom breddar perspektivet mer och mer. Det allra största "felet" som jag gjort är att jag många gånger ätit alldeles för lite fett. Eftersom man utesluter de flesta kolhydrater så måste man ju ha energin från fettet. Resterande energi kommer ju bara från kött och grönsakerna, vilket då ibland kan bli alldeles för lite, rent kalorimässigt. Så ett litet tips till er som läser här och som också provar er fram med LCHF: glöm inte bort fettet! Känner ni er hungriga bara någon/några timmar efter att ni ätit så har ni antagligen fått i er för lite fett(eller protein) På LCHF ska man inte bli sådär galet hungrig som man annars blir. Tänk "hungrig i magen" och inte "hungrig i skallen". Jag menar inte att ni ska halsa i er ett paket grädde eller svulla ost tills ni spyr, för det ska man inte behöva, men snåla inte med tex creme fraiche till köttbiten, eller grädde i såsen!
Creme fraiche blandat med grillkrydda. Tumme upp! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar