Eftersom Mimi fått vila ett par dagar så blev det absolut inget hårt pass idag. Vi joggade lite lätt i alla gångarter och njöt av solen och varandra. När jag kom ut i stallet gnäggade hon på mig. Utan att vara hungrig (!!!!) Alltså, den lyckan! Egentligen försöker jag ju vara sådär himla realistisk när det gäller hästars kärlek till oss. Dem är djur och deras känsloliv fungerar inte som vårat. Dem är också väldigt långt ifrån oss människors komplexa världsuppfattning. Ändå kan jag inte låta bli att vilja tro att hon gnäggade för att hon tycker om mig och att hon saknat mig. Hon har bara gnäggat på mig några gånger tidigare (utan att vara hungrig då) och det har också varit när jag varit i Halmstad några dagar i sträck. Så Mimi; jag ser ditt mänster! Visst älskar du mig? Visst gör du!? haha. Jag älskar henne i alla fall. Antagligen alldeles för mycket för att vara normalt ;)
Men hur kan man inte vara totalt dödsförälskad i dessa ögonen, mulen och pannluggen?
Gjorde även skitgoda plättar efter ett nytt recept som jag hittade här. Värt att testa, tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar