Framtiden då?

Fick denna kommentaren här på bloggen så jag tänkte att jag besvarar den här ifall fler undrar!

"Jag skulle mer än gärna läsa lite mer om framtid för din del. Tänker du på sådana saker som familj? Tänker du på vart du skulle vilja bo? Hur länge ska du bo hemma? Vill du bli sambo dirr? Ska du ha Mimi med dig eller hur ska du göra då? Var skulle du vilja jobba som PT? Och när ska du lära dig titta på TV haha? Nej jag skoja, men jag undrar mycket om frågorna ovan.. <3"


Hej söta du! TV-frågan är ju verkligen rolig alltså. Svaret är nog; när det börjar sändas något vettigt som upptar all min uppmärksamhet och som botar min rastlöshet som alltid annars uppstår framför en TV. Haha, att bara sitta i en soffa och glo på en TV är en tuff utmaning för mig ;)

Det där om framtiden är både svårt och lätt att besvara. Min plan är att avsluta B-kursen nu till sommaren och sedan göra min PT-utbildning i augusti. Därefter vill jag börja jobba som PT fortast möjligt. Och jag antar att jag  får anpassa mig efter var i landet jag hittar jobb (men förhoppningsvis i en närliggande stad). Jag är inställd på att jobba så mycket jag bara kan för att skaffa mig erfarenhet och "jobba upp mig" och då kommer jag vara tvungen att sätta Mimi åt sidan. Till en början så tror jag inte att jag kommer kunna kombinera seriöst tävlande med Mimi och PT-jobb. Vi får se hur det blir helt enkelt. Jag är ju så bortskämd med att ha Mimi hos mina föräldrar, plus en mamma med hästintresse som kan hålla igång henne. Plus att även Titti (min brors flickvän för er som inte hängt med) kanske kan rida henne lite åt mig? Jag är i alla fall inställd på en ganska hästlös höst och vinter. Det skär lite i mitt hästnördhjärta men jag får tänka att det är nödvändigt denna gång. Jag kan ju rida resten av livet, positivt tänk, ni vet.

Det där med boende vet jag inte riktigt. Jag har ju redan halvt flyttat hemifrån, och halvt blivit "sambo", haha! Eller hur ska man säga. 65% skåne och 35% Halmstad? Jag försöker ta ett halvår i taget, nästa steg blir ju att utbilda mig och förhoppningsvis få ett jobb snabbt. Men resten av livet, så som boende, Erik och Mimi får anpassa sig efter det. Det där med familj och sånt tänker jag faktiskt väldigt sällan på. Jag är 22 nu, och ibland känns det ungt och ibland jättegammalt. Jag försöker inte planera allt för hårt hur jag ska leva mitt liv. Jag följer mitt hjärta och magkänsla så gott det går. Självklart har jag drömmar, mål och visioner med mitt liv, men jag vill inte att dem ska bli betungande på nått sätt att "jag måste uppnå det" eller "jag måste göra så". Försöker leva här och nu, vilket såklart är lättare sagt än gjort. Jag hörde en ganska rolig kommentar en gång som jag brukar tänka på: 
"Om man står med en fot i det förgångna och en fot i framtiden så pissar man ju faktiskt på nuet".


Jag brukar också undra hur folk ser på sin framtid. Det är intressant att höra. Hoppas du fick lite svar på dina funderingar i alla fall. Kul att någon undrar! =)