16 juni 2012

Tävlingen.

Det har gått bra idag och det var riktigt roligt att komma ut igen och hoppa lite bana. Fast lite ringrostigt kändes det ändå.

I första klassen var vi felfria och i andra så hade vi ett stopp, men annars var den rundan bättre enligt mig. Stoppet kom i en högersväng där jag tappade bjudning på henne och inte red tillräckligt. Det är i högersvängar som vi haft en del problem och jag måste rida på ett visst sätt. Så det är inte så mycket att snacka om, jag vet varför det hände och vad jag ska göra åt det.

Jag brukar hålla vissa åsikter utanför bloggen, men jag måste bara säga detta; Vad "roligt" med så himla många inofficiella världsmästare det finns på lokala hopptävlingar. Konstigt nog så står dem flesta i jeans och vanliga kläder och utan häst. Men dem vet exakt allt om hur man hoppar en bana på vilken häst som helst. Dem kan och vet allt om alla!

Jag blir så matt av att höra på folk som kommenterar andras ridning och negativa attityd till allt. Sen jag började läsa idrottspsykologi har jag ju experimenterat med mina egna tankar och hur det påverkar mig på en tävling. Jag tror att en del av er känner igen det där med att vara nervös för vad andra ska tycka/säga/tänka om dig och din häst. Och jag vill bara säga; SKIT i vad andra tycker!
Sen jag började fokusera på mig själv och Mimi så har allt blivit så himla mycket roligare. Jag tävlar enbart för att jag älskar det. Om sen folk på tävlingsplatsen tycker att jag rider som en jävla kratta, eller tycker att jag rider för låga eller för höga klasser det skiter jag fullständigt i. Jag är medveten om min egen ridning, jag är ödmjuk inför Mimi och eventuella fel som jag gör. Jag vet om när jag gör fel, men jag vet oftast vad jag ska göra för att göra rätt. Jag rider inte för att imponera på folk eller bevisa något. Jag rider för att det är det roligaste jag vet!

Dessutom har jag slutat kommentera eller ens tänka på hur andra på en tävlingsplats rider/hanterar sina hästar. Jag litar på att folk vet vad dem gör, och jag vet ju ingenting om deras hästars bakgrund. För på samma sätt så vet inte folk hur Mimi är/ har varit osv. Mitt mål med Mimi är att tävla på 120-nivå, om jag sedan backar ett steg och hoppar avdB 1m av massa orsaker (tex efter en liten "skade-period", B-uppstats osv) och för hästens skull att mjukstarta igen, är väl bara bra? Jag rider inte för att imponera på folk, jag rider för att det är kul!

Vissa borde verkligen tagga ner lite och kanske inte ta sig själva på så stort allvar!
SÅ, frågor på det? haha


Slänger upp filmerna sen ifall någon vill se? Youtube strular som vanligt.
Här har ni lite bilder sålänge.


Häst, jag och bror som fått vara kamerakille åt både mig och Titti idag!



Ignorera mig här, men kolla hur söt Mimi är! Ah dör av kärlek ;)

4 kommentarer:

Therese Klintestam sa...

film film film :D duktiga ni!

stina sa...

Jag ÄLSKAR att du älskar din häst så mkt!

linn sa...

Tänk att man kan älska ett djur så mycket? Vet att du älskar Mimi precis lika mycket som jag älskar mina pållar. U-N-D-E-R-B-A-R-T!

Maja sa...

Haha, jag känner precis samma, men tvärt om =P

Jag är så säker på att de flesta INTE vet vad de gör, att jag inte orkar bry mig, haha!
Och eftersom de inte vet vad de gör, så vet de absolut ingenting om vad jag gör ;)

Idrottspsykologin har faktiskt gjort underverk (även om a-kursen var bättre än b-kursen på det tycker jag), jag kan verkligen genuint skita i vad folk säger nu. Jaha, min häst är fet - so what liksom?
Eller, ja, hon hoppar mig ur sadeln... och?

Just nu har man ju dessutom så mycket egna problem att tänka på att jag verkligen inte har TID till alla andras problem med mig - så det är verkligen skönt att inte bry sig =P

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...