Lite om framtiden!

Lika förvirrad som jag varit angående framtiden, lika många visioner och drömmar har jag!


Hela hösten (egentligen ända sedan gymnasietiden) har jag funderat mycket på vad exakt det är jag vill göra i mitt liv. Jag har förstått under åren att det viktigaste för mig är att hitta ett jobb som intresserar mig och som jag brinner för. Passion före fet lön! Självklart vill man tjäna pengar, men i längden kommer jag inte klara av att göra något halvkul bara för att tjäna massa pengar. Förr var jag mycket inne på att jag ville läsa något inom ren psykologi, socionom eller dietist, men med tiden har jag insett att jag vill jobba med hälsa. Jag älskar träning och det intresserar mig otroligt mycket. Sport i all ära, men träning och motion är minst lika intressant och roligt!

Höstens idrottspsykologi har känts helt rätt på sätt och vis. Att kunna ha användning för allt jag lärt mig och att sedan kunna hjälpa andra i rollen som idrottspsykologisk rådgivare är en framtidsdröm. Men just själva arbetsbranschen känns lite svår att "greppa" just nu. vad jag förstått så jobbar man lite som en frilands och om man inte har tillräckligt mycket kött på benen är det nog väldigt tufft att kunna livnära sig på det. Ingenting är såklart omöjligt, men det är så jag känner för det i alla fall.

I höstas var jag helt inne på att jag ville försöka komma in på ett sjukgymnast-program, men det är skyhöga intagningspoäng och det har inte jag. Sen funderade jag på att läsa 3 års biomedicin i Halmstad. Då läser man väldigt mycket om kroppen och man kan bli tex fystränare eller personlig tränare (PT). Men sen har jag tänkt väldigt mycket på den ekonomiska biten. Jag är så osugen på att leva på CSN-lån i 3 års tid. Och dessutom att plugga 4 år i sträck känns väl heller inte jättelockande. Det känns lite som att jag ända sedan jag tog studenten stått i startgropen för att dra igång livet, men att jag först "ska bara". Jag ska bara dra till Sälen i ett halvår, jag ska bara säsonga i Schweiz, jag ska bara resa i Asien i några månader, jag ska bara leva studentliv. Men det är ju så man gör! Man hankar sig fram, man lever "ett halvår i taget". Men nu känner jag att jag vill dra igång "livet" på allvar. Jag vill lägga en grund, på något vis.

SÅ, jag har alltid haft det i baktanken, men inte förrän nu förstått att detta är det rätta. Jag har till 80% bestämt mig helt och hållet nu och jag tänker gå en PT-utbildning. Det är en utbildning som man själv betalar men som är upplagd så att man läser intensivt i ca 1 månad och sedan gör ett praktiskt prov för att sedan få licens som personlig tränare. När man fått licens kan man börja jobba direkt. På detta sätt slipper jag plugga i 3 års tid och leva på studielån. Min magkänsla säger mig att detta är helt rätt. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna ha talang för detta yrke. Isåfall är det i augusti som utbildningen sker och fram tills dess hinner jag läsa klart B-kursen och eventuellt jobba ihop lite pengar i sommar.

Jag tycker att det allra viktigaste är att gå efter sin magkänsla och kunskapen om vad som är bäst för sig själv. Alla känner panik inför framtiden, men jag tror att man ska försöka hålla sig cool, passa på att ha kul och samtidigt försöka vara realistisk. Ha en plan, drömmar och visioner om framtiden. Sikta långt fram och börja sedan där man står i dagsläget. Ingen annan kan säga vad som är bäst för dig!

Skälderviken i söndags!