Spolied horses.

Häromdagen var jag med mamma på City Gross (Eller City Kross som jag trodde det hette när jag var liten, eehe) så gick vi förbi deras hästavdelning för att köpta nya hönät. Och som vanligt när man går bland hästprylar så kommer man på att man behöver både det ena och det andra. Schampo var det som gällde denna gång.

Jag börjar med att säga; "Men fan vad dyra! Ta det billigaste, vi ska ju ändå bara tvätta svansen med det." (och Mamma håller med, eller nåt)
Tre sekunder senare får jag syn på ett Aloe Vero schampo som luktar supergott och "ser bra ut". Vi båda ändrar oss genast och säger "Det tar vi".


Det jag undrar är; hur fan kan det alltid sluta såhär? Man börjar tänka att nejdå, vi behöver inte ta det dyraste och finaste. Ändå går man alltid ifrån en hästaffär och är ruinerad. Det är ju ändå min häst som ska ha det, och eftersom hon är den finaste i min värld så måste hon ju ha dem absolut bästa grejerna också. Inte för att hon bryr sig ett jävla dugg om hennes svans luktar aloe vera, rosor eller bajs, men tydligen gör jag det!